säga nej?

Hej!

Livet är pissigt emellanåt och tyvärr måste man ibland göra obehagliga saker. Det låter som om du redan försökt på "det snälla sättet", men hon vill helt enkelt inte fatta. Och det är i och för sig lätt att förstå, hon lider högst troligen av både ensamhet och dåligt självförtroende. Hur motsägelsefullt det än låter så har hon nog dåligt självförtroende och försöker därför framhäva sig själv och förstärka det hon tror att är en god bild av henne i andras ögon. Men det är ofta sådant just "back-fires", det blir inte som man omedvetet hade tänkt. Man tror att folk ska beundra en och gilla en om man framhäver det man tror att är bra, men oftast har man också en lite felaktig uppfattning om vad folk egentligen skulle vilja ha ut av en. Man glömmer grundreglerna för hur en bra kompis ska vara (tex inte skryta, kunna lyssna och uppmuntra och bry sig om, ha kul ihop på lika villkor...).

Jag tror också att hon känner sig väldigt ensam och osäker, speciellt nu när hon börjat högstadiet. Kanske är hon också lite av ett barn ännu och inser inte att för en kille på 9:an är det inte så där bara längre att "leka" med en flicka på 7:an. Om inte du funderar över huruvida hon är en potentiell flickvän (vilket det låter som om du redan bestämt att hon inte är) så kanske dina kompisar tänker så och kanske retar dig ifall du umgås med henne. Det är även möjligt att hon är lite kär i dig, medvetet eller omedvetet. men jag tror mest att hon är ensam. Berätta att du inte kan umgås på samma sätt med henne längre, bland annat för att det skulle tolkas som känslor från din sida som du inte har. Kanske jobbigt för henne att höra, men sant.

Kanske är det inte så farligt, hur dryg och skrytsam hon är, kanske har du bara hakat upp dig på det. Hon har varit det någon gång och du började störa dig på det, och när du är medveten om att hon kan vara dryg och skrytsam så tolkar du allt hon gör och säger som dryghet och skryt. Det kan vara mer i din hjärna än i hennes faktiska beteende. Men poängen är att du stör dig på henne och vill att hon ska låta dig vara ifred. Oavsett om hon förtjänat det eller inte.

Men eftersom hon inte låter dig vara ifred när du säger åt henne snällt att du inte vill umgås, utan bara försvarar sig genom att vara spydig, så har hon en kalldusch på kommande. För snart, gissar jag, kommer du att blir sur och säga henne några sanningens ord utan att linda in det i bomull. Det kommer att ta väldigt sjukt i henne och hon kommer troligen att bli förbannad, kanske snacka skit om dig osv. Men förhoppningsvis så lär hon sig något om sig själv, och det är något vi alla måste göra för att kunna umgås med andra människor (självkänsla). Att lära känna sig själv är bland annat att veta vilka svagheter man har och försöka arbeta bort dem. Vänligast skulle alltså vara att du berättar för henne precis hur du uppfattar henne och vad du tycker om det. Hon kommer säkert att försvara sig, kanske med hur hemsk du är som person. Men om någon säger rakt ut och ärligt något, så är det mycket svårare att bortförklara inför sig själv och då måste man hantera situationen. Hon kanske inte kommer att tacka dig med detsamma, men inser hon själv att hon kör bort kompisar med sitt skryt, så ändrar hon sig och kommer därefter att få det lättare med kompisar. Du gör henne en tjänst, även om det kommer att bli smärtsamt för henne och obehagligt för dig, men tro mig, du mognar av det här du också. Men kom ihåg att tala med henne när ingen annan hör, så att hon inte behöver skämmas inför fler. Och kom ihåg att det går över - och hösten på 7:an är ju en tid då man brukar hitta en massa nya kompisar tex på klassen.

Så det är bara att dra ett djupt andetag nu och säga som det är åt henne. Du vinner inget på att dra ut på det eller hoppas på att problemet försvinner av sig själv. Bäst att vara ärlig!

Lycka till, hälsar webbredaktören Liselott