Jag har alltid tänkt på att jag blir avbruten konstant och det har gett mig vanan att sluta prata så fort jag blir avbruten, eftersom dem brukar ändå inte vilja lyssna på mig. Så de gånger jag försökt återgå till samtalet så har jag antingen fått höra direkt att det jag pratade om var ointressant eller blivit avbruten igen.
Men igår när jag blev avbruten av en av tjejerna i "gänget" medans pratade med en annan tjej i klassen så bad hon den andra tjejen vara tyst och bad mig fortsätta prata.
Jag blev jätte chockad och tacksam så jag fortsatte, blev avbruten sen igen men lyckades ändå avsluta det jag pratade om.
Det fick mig att inse att jag hellre ville vara med folk som lyssnade på mig och inte gjorde att jag blev så ledsen hela tiden.
För jag har blivit så otroligt ledsen av att umgås med dessa tjejerna, jag har försökt tänka positivt men kommer bara hem så ledsen varje dag efter skolan just eftersom jag känner mig ignorerad och utanför.
Samt fick jag gå bakom halva dagen igår tills jag valde att umgås med några andra.
Det kändes mycket bättre att få umgås med de andra tjejerna. Några i de gänget hade inte en särskilt positiv inställning till att jag kom men en av tjejerna (Den jag pratade med i början) var jätte snäll, svarade när jag ställde frågor och lyssnade på vad jag sa. I vanliga fall blir jag ignorerad när jag ställer frågor och det är otroligt provocerande eftersom de tjejerna inte ens vet hur mycket jag ställt upp för dem när dem försökt stöta ur varandra.
En av tjejerna (från min tidigare kompiskrets) hade velat stöta ut den andra tjejen eftersom hon var längre, så att bara hon och jag skulle ta klackskor en dag, jag sa nej.
Den andra tjejen har flera gånger ringt mig och velat umgås på fritiden men jag har alltid bjudit in den tredje eftersom jag alltid tyckt att vi är ett gäng och ska hålla ihop. Är man tre personer så är det svårt men om man gör det till en vana att alltid inkludera varandra så kommer det att fungera.
Dem hade inte samma tankesätt.
När dem skulle välja praoplats så ignorerade dem mig när jag frågade vart dem skulle prao och om dem skulle prao tillsammans. Jag har nog aldrig skämts så mycket eftersom jag fortsatte fråga och dem började mumla och helt enkelt ignorera frågan.
Andra gången var när dem skulle se någon film, jag frågade vilken och då fick jag höra ett vagt Justin Bieber.
Jag förstod att det skulle bli som innan så jag räddade mitt självförtroende från att fråga mer om det.
Den tredje var den senaste och då skulle dem på öppet hus och kolla efter något gymnasium.
Där skämde jag ut mig igen genom att fråga saker eftersom dem inte svarade.
Jag visste bara att dem skulle göra något så jag frågade vad dem skulle göra och den tredje gången jag ställde frågan så svarade dem öppethus och innan var det ju massa mummel och försök till att ignorera min fråga.
Bortsett från de gångerna så har dem snackat skit om mig, varit allmänt dryga, påpekat negativa saker med mitt utseende osv. Men dessa gånger ansåg jag vara väldigt jobbiga eftersom där var dem två som stötte ut mig i en grupp.
Jag insåg iaf att jag inte behöver ta emot det, jag vill bara att det ska gå bra och att jag ska komma in på ett bra gymnasium och deras negativitet förstör för mig. Detsamma om det går bra för mig på ett prov eller om jag pluggat mycket, då blir dem elaka och dryga och stöter ut mig igen, av avundsjuka för att dem inte gjort det. Medan jag gör motsatsa och försöker komma med positiv feedback när dem lyckats med något. Och bortsett från att få mig att må dåligt så ska dem konstant klanka ner på alla andra, oftast bakom ryggen på dem. Och jag hatar verkligen att snacka skit om folk och vill inte omge mig med såna personer heller.
Jag slutade iaf vara med dem igår och sedan dess har dem messat mig och frågat mig om jag mår bra, om jag är okej osv.
Vilket är lite ironiskt med tanke på att jag mår mycket bättre nu än vad jag skulle gjort om jag umgåtts med dem hela dagen igår.
Problemet är bara att nu i den nya gruppen jag är med, då är jag den femte.
Vilket innebär att dem sitter två och två och sedan kommer jag.
När den nya tjejen i vår klass blir frisk så ska jag försöka få med henne till denna gruppen men de dagar hon är sjuk så kommer ju jag bli det tredje/femtehjulet igen. Alla lärare kommer inte vara lika accepterande till att vi ska sitta tre.
Vet ni hur vi ska lösa detta på ett sätt?
Det finns ingen idé att gå tillbaka till dem andra eftersom dem först och främst skulle låta mig sitta själv och all negativitet och avundsjuka dem sprider får mig hellre att föredra att vara själv.
Har ni även några tips på hur jag ska få den nya tjejen att komma med till den nya gruppen.
Jag misstänker att hon inte trivs särskilt mycket i klassen och det kan mycket väl bero på att de vi umgås med har fått henne att må dåligt också.
Men hur ska jag göra för att inte behöva sitta själv? Killarna i klassen kommer kommentera det och säga att jag är mobbad osv :/
Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna svarar
Hej!
Först vill vi gratulera till att du slutat hänga med de där surpupporna! Vi hoppas att det hållit i sig och att du inte fallit till föga för dem. Det kan ju hända att det skulle kännas frestande att släppa tillbaka dem in i ditt liv nu när de var så där fjäskande. Men tänk då först och främst på hur dåligt de fått dig att må. Och sedan på att de kanske saknar dig nu för att du var deras spegel och deras gemensamma måltavla. Utan dig så kan de två inte känna sig bättre än dig, kan inte utesluta dig, kan inte hålla hemligheter från dig och har helt enkelt ingen smaskig makt över dig! Så dissa dem!
Vill du göra dem en tjänst, så berättar du precis varför du dissar dem. Skit i vad de svarar på det - de kommer troligen bara att skylla på dig hursomhelst - och tänk på att de nog innerst inne tar åt sig av din kritik och är kanske snällare mot andra i framtiden. Se, vi fortsätter ju faktiskt uppfostra varandra genom hela livet genom att säga till eller visa då någon gör fel, bryter mot olika uppföranderegeler. Men om ingen någonsin säger till, så kommer personen/personerna såklart bara att fortsätta. För att de får något ut av att vara elaka. Och före du slutade vara med dem, så GAV de ju dig ingenting - annat än känslan av att försöka hhänga efter dem som en oönskad hundvalp.
Men för dig är ändå inte huvudsaken att de ska säga förlåt eller ångra sig eller börja behandla dig bättre. Det bästa du kan få ut av att säga till åt dem är ändå självrespekt och en känsla av att du satte ner foten. Att du inte längre lät dig bli överkörd, att du stod på dig! Personligen tycker vi alltså att du har det så mycket bättre utan dem! Du behöver inte ta skit av folk bara för att slippa vara ensam.
Och det här är kanske det viktigaste här: det är faktiskt inte så farligt att vara ensam! Det kanske känns så i tonåren då man är van att som tjej röra sig i par eller i grupp, att "höra ihop" med någon och liksom "bli" någon av de människor man umgås med. Men en av de Stora Livssanningarna är att klarar man av att VÄLJA att vara ensam, tex i klassen, så är man väldigt stark som människa! Först kanske folk höjer på ögonbrynen och undrar varför du inte håller ihop i fårskocken som alla andra. Men inser de att du står på egna ben av eget val, så kanske de till och med motvilligt beundrar dig för det. Skit i kommentarer som att ensamma är mobbade - sådana inställningar brukar ändå mest grunda sig på rädsla för att själv bli lämnad utanför.
Nå, nu har du ju andra tjejer att hänga med och det är jättebra! Försök ändå att inte fokusera så mycket på det där med femte hjulet - det blir nog ett problem om du gör det till ett problem, men inte alls så farligt om du låtsas som ingenting. Och när den nya flickan är tillbaka i skolan, så drar du med henne i gänget bara. Som om det vore den naturligaste saken i världen och inget som någon ens skulle komma på tanken att ifrågasätta. Ju mindre hallå du gör av det, desto mer kommer hon bara att "glida in i gänget" utan att någon ens riktigt tänker på det.
Tänk det som så att nu tar DU kontrollen över ditt liv! Ingen annan har rätt att bestämma vem du ska hänga med och vem du ska tycka om. Gå inte på sådana manipulationer utan nu tänker du utgående från vem du gillar och vad du blir glad av. Livet är för kort för att man ska kasta bort det på att försöka hänga med i andras svängar, göra andra människor till lags och aldrig sätta sig själv i första rummet! Och med lite bättre självkänsla (=känslan av att själv vara värdefull no matter what) och med starkare självförtroende, så kommer DU att bli omtyckt! Folk kommer att gilla att hänga med dig för att du känner dig trygg i dig själv, trivs i situationen och ärligt tycker om dig själv. Du har säkert hört angående killar och kärlek att om man inte tycker om sig själv så kan inte han heller tycka om en? Detsamma gäller kompisar!
Stoooor kraaaaaaam,
hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar