En av mina allra bästa vänner fick för
Några månader sedan ätstörningar, det har bara blivit allvarligare och allvarligare och nu är hon väödigt sjuk, så sjuk att hennes föräldrar måste stanna hemma från
Jobbet för att "hålla koll" på henne.
Det är väldigt tragiskt och jag har försökt att stötta henne så bra jag kan men känner nu att jag inte klarar av det mer...
Innan var hon en väldigt glad och sprallig person, hennes sjukdom har inte bara förändrat hemmes utseende totalt utan även hennes personliget. Hon har förändrats jättemycket, hon har ingen energi och man behöver inte göra något alls för att hon ska bl sur och irriterad, och jar har tröttnat på henne, jag försöker tänka att "hon beter sig så här för att hon mår dåligt och är sjuk helt enkelt" och försöker stötta henne. Men
Det är nästan totalt omöjligt, man kan inte tänka så om
Någon som jämt och ständigt är tjurig och almänt otrevlig, för det haR hon blivit. Hon har knappt några
Vänner kvar för de orkar inte med hemmet
Längre, och jag kan tyvärr förstå dem :-(.
Jag vet inte vad jag kam göra längre, hon behöver mig vid sin sida, men jag orkar inte mer, det är lite svårt att undvika henne eftersom vi bor precis bredvid varandra.
Vad kan jag göra annorlunda, vet att det är svårt att svara på men skulle bli tacksam för ett svar! :-)
Lovis
Till Lovis
För flera år sedan besökte Marianne Käcko vår skola och berättade om sin dotter som har varit svårt sjuk i anorexi. Sjukdomen drabbar inte enbart densom insjuknar, hela familjen och alla bekanta blir involverade. Anorektikern har ingen sjukdomsinsikt, därför går det inte att påverka henne med argument. Det är, som du skriver, jobbigt att umgås med en person som inte inser sanningen om sig själv (att hon har en ätstörning) och dessutom förändras till sin personlighet i takt med att sjukdomen framskrider. Det är förståeligt att både föräldrar och andra blir oroliga och gör allt för att få anorektikern att äta och fungera normalt. Med de erfarenheter jag har av anorektiker har jag svårt att tro att man klarar sig utan professionell hjälp. En anorektiker är väldigt skicklig på att manipulera sin omgivning, det brukar börja med att man tränar överdrivet mycket, ljuger om sitt ätande och klär sig i lösa kläder för att viktminskningen inte ska märkas.
Det jag skriver är nog sådant som du känner till. En person som insjuknar väljer inte sin situation, precis som du skriver. Då kommer vi till det som jag uppfattar som kärnan i din fråga, hur ska man som kompis förhålla sig? Det är bra att du inte vill ge upp kontakten till din vän. Det är viktigt att hon har en koppling till vanligt vardagsliv. Samtidigt så måste du lyssna till dig själv!! Det gläder ingen om du tycker att du måste vara kompis då ingen annan orkar eller bryr sig. Håll kontakt med din vän när du känner för det. Se till att du själv orkar och inte blir utmattad. Om du tycker att er relation blir alltför krävande kan du ta en paus. När ni träffas kan du berätta om ditt eget liv och dina egna intressen, en relation ska ju bygga på ömsesidighet. Det blir förstås så att en anorektikers personlighet och tänkande präglas av sjukdomen. Det är inte så roligt alla gånger. När hon blir frisk igen uppskattar hon säkert att du fanns där som vän. Vi får hoppas att din vän får hjälp så att hon tillfrisknar, och att ni då kan ha en mer jämbördig och normal relation.
Föreningen Bul-An rf har mycket information om anorexi på sin hemsida www.bulan.nu för den som behöver fakta. Bulans kontaktpersoner kan säkert också diskutera och svara på frågor.
Styrkekram brukar mina FB-vänner skriva när någon har det jobbigt. En sådan vill jag också ge åt dig.
Styrkekram, Gunilla
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar