va ska ja göra

Hej flicka 99!

Förlåtförlåtförlåt att du fått vänta så på svar! Här är bara sååå rusning just nu med ungefär dubbelt så många frågor som normalt. Men nu, vännen, ska vi försöka slå våra kloka ihop och ge dig lite råd.

Det här med att en kompis går över den "gräns" som man själv tycker att är okej är knepigt. Se, alla har vi egna personliga revir och personliga zoner där det är intimt och privat, egna gränser för hur mycket någon får röra vid oss, egna lagar för vad som är tillåtet att göra mot någon annan osv. Alla är vi olika och har olika stora behov av att få ha våra kroppar ifred. Du kanske har bekanta som "står lite för nära" när de pratar med dig eller kompisar som inte alls gillar att kramas? Ofta kommer de här gränserna hemifrån, så att tex en person som känner sig obekväm med att kramas kanske inte blivit kramad så ofta hemma. Men de här gränserna brukar också ändras i tonåren, så att vissa får mycket större personliga zoner och får svårare med att röra vid andra/röras av andra, medan andra kanske blir riktigt klängiga och närhetssökande. Till en del hänger det i sin tur ihop med den sexuella utvecklingen under puberteten - alltså inte att vi "bestämmer" om vi tex är lesbiska eller hetero, utan mer att vi blir sexuella varelser med kroppar som börjar få en ny sorts känslighet för beröring, och kanske en nyfikenhet på allt sexuellt. Vissa kan då börja tycka att allt kroppsligt är pinsamt eller skamfyllt, speciellt om de har dåligt självförtroende vad gäller den egna kroppen. Andra igen kanske försöker dölja nyfikenheten och längtan efter närhet genom att spela spralliga, fräcka eller snuskiga och exempelvis tafsa "på skoj". Och ibland är det "tryggare" att "skämta" med en kompis än med exempelvis den där killen man så gääärna skulle vilja röra men absolut inte vågar. Men här brukar också fördomar om andra sexuella läggningar (tex lesbisk) komma in, till och med rädslor, och då kan det bli riktigt obekvämt. Fastän personen ifråga kanske inte är det minsta lesbisk, så känns möjligheten obekväm.

Det är alltså inte alla gånger som tex en kompis har precis samma uppfattning om vad som är tillåtet, lika stora revir för sig själva och samma gränser för vad som är personligt. De flesta vänner respekterar nog andras gränser, för man vill ju oftast inte göra en vän upprörd eller obehaglig till mods. Men ibland händer det att en kompis kanske går över ens gränser utan att ens fatta att hon gått för långt. Och ibland kan de här olikheterna också liksom lite irritera eller provocera andra, så att de bara "måste" gå över gränserna för att j*vlas. Det blir kanske lite av en maktkamp då, när den som känner sig antastad blir i underläge.

I ett gäng kan det vara svårt att hantera det här med olika stora revir och behov av att röra, men det är sällan som alla inser att det är just det här det är frågan om. Oftast reagerar man fullkomligt omedvetet på andras kroppsspråk, miner och tonlägen och då kan det gå till exempel så att en person i gänget uppfattas som sluten, tillnäppt, blyg eller till och med sur - fastän det alltså är frågan om att hon känner sig påhoppad eller trängd, att någon inkräktat på hennes personliga integritet, som det så fint heter. Kanske kanske kanske är det så det gick i ert gäng? Först tyckte nog de andra också att hon gick för långt, men sedan struntade de i det eller glömde det - kanske till och med tycker hon är lite häftig och vågad och lite mer vuxen i och med att hon är mera öppen om det kroppsliga? Medan du fortfarande hade obehag av det och det märktes på dig, fastän de kanske inte fattade varför du var lite konstig och negativ? Allt de kände var att du drog dig undan och var "tråkig" och så började de umgås mer med andra, till och med undvika dig?

Nå, det här var bara en gissning, men frågan är kanske mera nu vad du vill göra? Vill du fortsättningsvis vara kompis med just det här gänget, tex med hon som hängt med andra på kvällen? Om du vill, så ska du ändå absolut inte börja låtsas vara lika fräck och tafsande som de. Det är inte du, det skulle bara kännas ännu jobbigare om du inte är bekväm med att vara lika fysisk som de och man ska inte tvinga sig själv till något som inte känns bra. Du kan försöka vara gladare, roligare, charmigare eller positivare om annat istället - var en bra kompis på andra vis. Fortsätter hon "tafsa", så säg till! Det är din kropp och INGEN ska få gå över dina gräner utan ditt medgivande, fastän hur bra kompisar man än är. Förklara varför du inte gillar det och förhoppningsvis backar hon då och respekterar dig. Klarar hon inte det och platsar du ändå inte i det gänget längre, så är det så då. Vänner kommer och går under livet. Man kan utvecklas åt olika håll, få olika intressen, bli annorlunda som personer och så småningom en vacker dag kanske inte alls passa ihop längre eller ha kul tillsammans. Och då kanske det bästa är att bara låta vänskapen rinna ut i sanden, istället för att fortsätta vara obehaglig till mods, besviken och spänd. Du har ju andra kompisar - och det är ju inte mängden kompisar som spelar roll utan kvaliteten på dem. Det finns säkert naturliga orsaker till att du trivs bättre tillsammans med de här andra kompisarna, så ta vara på dem istället.

Hoppas det här hjälpte dig? Stoooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena