Vad ska jag göra?!

Hej MM!

Wow, såg du att du har fått svar av en annan tjej, som en fråga?! Vi klistrar genast in det och så ska vi försöka att lite svara åt er båda två på en gång, eftersom ni verkar sitta i precis samma båt
"Rubrik: Svar till "Vad ska jag göra?!"

Fråga: Hejsan! Du är långt ifrån ensam! Jag känner på precis samma sätt. Jag känner att alla mina vänner blir vänner med varandra och lämnar mig utanför. Jag vet inte vad jag skall göra eller hur jag skall vara. Jag känner mig misslyckad varje gång jag är med mina vänner, för att jag bara står där och får inte ett ord ur mig. Bland annat min kusin tycker att jag är en annan person i skolan.
Detta var bara en minimal del av hela min långa story. Det blev lite roddigt skrivet, men du är inte ensam :)
Hoppas du får det bra!"

Voj sötis, vad synd att du ska känna dig ensam och obetydlig :(. För alla skulle vi ju vilja betyda något speciellt för någon. Alla skulle vi nog vilja betyda mest av alla för någon endaste människa. Alla skulle vi nog gärna vilja ha en bästis eller pojkvän som vi är nummer ett för. Åtminstone några som vi är top fem för. Men det är inte alltid så. Ofta är det nog så under perioder i livet, men emellanåt så är det som om man befinner sig mitt emellan människor. De flesta av oss har eller kommer att uppleva det. Kanske när vi växt ifrån barndomsbästisen, kanske när pojkvännen sedan flera år gjort slut, kanske när vi kommer till en ny studieort eller arbetsplats...

Livet går i vågor och det gör också ens sällskapsliv. Ibland är det så tjockt med folk i ens liv att man knappt hinner med alla vänskaper, och ibland känns det bara som att man sitter och väntar på att bli upptäckt av någon. Visst, vi vet att det inte tröstar speciellt mycket att höra att det här bara är en övergående period i ditt liv och att du inte kommer att vara ensam för alltid - för det är ju just NU du känner dig ensam. Men försök att ha lite förtröstan och tålamod. Utan att känna sig ensam någon gång så fattar man inte heller att upskatta sällskapet sedan när man har det. En person som tar alla sina vänner för givet är ingen bra vän.

Det finns flera faror när man befinner sig i en sådan här vågdal. En är att man lite drar sig tillbaka och väntar passivt på att någon ska komma och "rädda" en, att någon ska upptäcka en och vilja börja umgås med just en själv. Jo, det kan vara jobbigt att känna sig som att man alltid är den som "tjatar" om andras uppmärksamhet, tex att man alltid är den som ringer och frågar halvbra kompisar om man "kan vara". Jo, det kan kännas pinsamt och som att man tränger sig på eller som att man ömkligt och ynkligt ber om uppmärksamhet, men det finns inget annat sätt. Utan det så händer ingenting alls, då lämnar man säkert att sitta hemma ensam. Påminner man inte folk om att man existerar, så kommer de att glömma det. Nåja, lite överdrivet, men man måste vara den som är aktiv. Man måste fortsätta tjata, annars har man ingen chans att komma högst upp på någons lista. Risken är annars att man fastnar i det passiva, tillbakadragna och blyga och får bara svårare och svårare att öppna munnen. Man blir liksom mer och mer nervös om man en gång "misslyckas", så att tunghäftan och hjärnsläppet och kallsvetten blir bara värre om man inte pressar sig själv förbi det här. Det blir lätt en ond cirkel om man inte bryter sig ur det. I värsta fall skyller man till slut allt på blygheten eller på alla andra och slutar anstränga sig överhuvudtaget - och då blir man till slut bitter och inåtvänd.

Man måste också visa att den kompis man vill hänga med BETYDER något för en själv. Andra vill också känna sig speciella och eftertraktade och utvalda. Vänner är inte bara till för att man själv ska slippa känna sig ensam. Man borde vilja vara vän med en viss människa också för att den människan ÄR en så underbar människa! Man kan hitta underbara saker hos alla människor, men knepet är här att låta den människan förstå att man tycker att just hon eller han är underbar! Var intresserad av henne som människa, visa att du gillar att hänga med just henne, bry dig om henne! Fråga och lyssna - alla tycker om att få tala om sig själva. Folk tycker också om att bli roade, så försök göra roliga grejer, som att sätta in humoristiska bilder eller youtube-klipp i chatten med kompisar. Gör det inte för svårt eller komplicerat för dig själv, bättre att bara göra än att tänka sönder saker av rädsla för att de inte ska vara tillräckligt bra. Och undvik allt gnäll och sura miner! Det duger heller inte att säga "jag veet int..." när någon då frågar vad ni ska göra tillsammans. Ta initiativ, föreslå roliga saker, var gladlynt och framåt - som om det var alldeles självklart att du är en kul typ att hänga med och att hon har nästan en smula tur eftersom du vill hänga med just henne! Få henne att känna sig utvald!

En annan fara när man känner sig ensam är just att börja inbilla sig själv att man är värd att vara ensam. Tankar i stil med "Klart att ingen vill hänga med mig, jag är ju så tråkig och alldaglig och inget speciellt alls" är den största fienden nu. Då hjärntvättar man långsamt men säkert sig själv att hela tiden känna sig underlägsen alla andra. Som om man var mindre värd än andra. Då sjunker självkänslan och då har faktiskt andra också svårare att tycka om en. Det är som om man helt omedvetet skulle övertala dem också att man är värdelös och man kan i misstag stöta bort dem, till exempel genom att säga "nää, inte är jag alls nå rolig" när de säger hur kul man är.

Det här att inte tro att man är värt något själv brukar synas bäst i kroppsspråket, typ att man sitter ihopkrupen, håller skyddande om sig själv, ser ner i golvet eller under lugg, talar med låg röst, inte ler så ofta eller möter folks blickar... Det här signalerar åt andra att man inte är öppen för kontakt och ändå inte värt ett skit. Så försök att få ditt kroppsspråk mera öppet: stå rak, sträck på nacken, le, möt folks blickar, slappna av i armarna - ta plats! Fake it ´til you make it! Ju mer du tjatar i ditt eget huvud att du är värdefull, att du visst är intressant som människa, att du har humor och att du är en bra vän, desto mer kommer du att tro på det och desto mer utstrålar du det till folk omkring dig!

Ledsen att vi inte kunde trolla fram en bästis åt dig, men det är nu bara en gång så med vänskap att man måste förtjäna den och att det tar tid att bygga upp en riktigt bra vänskap. Det finns ingen genväg till det, det är bara att forstätta "tjata" på kompisars uppmärksamhet. Ge inte upp, för även om du får vara någons andrahandsval nu så betyder det inte att du aldrig kommer att vara någons förstahandsval, någons nummer ett. Och kanske du redan känner denna någon - kanske är det en annan halvensam tjej som går förbi dig i korridoren? Det är det magiska med riktigt goda vänner: man hittar dem på de mest konstiga ställen och vid de underligaste tidpunkter. Så att vidga sina vyer och ge sig själv en chans att träffa och lära känna nytt folk är alltid bra. Vad vet du om din framtida bästis sitter och väntar på dig på bänken utanför en smyckeskurs, gympagrupp, Tjejläger...? Så redan imorgon går du fram till någon som ser lite vilsen ut och säger hej och börjar prata om något vadsomhelst! Eller så säger du hej på chatten åt någon bekant på Facebook! Det är INTE svårt att hitta vänner, man måste oftast bara våga ta det första steget!

3---------------------:)--------------------€ (= stooooor kraaaaam)
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna