Vänner eller ej?

Hej Dansarn!

Vi svarar på dina båda frågor här nu 2 in 1:

Oj hördu, det här var ingen lätt fråga. Sådana här situationer råkar vi alla ut för nu som då under livet och det verkar aldrig finnas något perfekt sätt att dissa någon på utan att den personen blir sårad. De här situationerna kommer alltid att vara jobbiga, men vi måste alla igenom dem nu som då. För alternativet, i det här fallet att fejka vänskap, är ju inte heller rätt. Vi ska försöka fundera igenom det här med dig och ge dig lite olika alternativ av egna erfarenheter, men du måste själv sedan bestämma hur du ska göra.

En del människor skulle säkert säga att ärlighet varar längst och att du helt enkelt borde säga vad du känner och stå för det. Det är en bra princip i allmänhet, men ibland (ofta) leder den alltså till att någon blir sårad. De kan inte hjälpa att de känner sig avspisade och otillräckliga. Det egna samvetet kanske är lättat, men på den andras bekostnad, tyvärr. Och sårade känslor kan ge ärr. Just för att hon är utlänning och säkert redan har en del problem med att anpassa sig till det nya samhället, så kan det kännas extra svårt för henne. Hon vill säkert inget högre än att passa in, få en egen plats i samhället och egna vänner. Det är mycket möjligt att det är det hon försöker göra nu, inte bara genom att klä sig "tufft" och uppmärksammande *), utan också genom att försöka bli din vän. På sätt och vis är det ju en komplimang till dig - du verkar vara en typ som man vill vara vän med. Nu spekulerar jag bara, men eftersom hon har lite handikapp (alltså att hon troligen inte är född in i just den här kulturen och därför inte har spelreglerna här helt på klart), så kanske hon är mer desperat än vad en "vanlig" vän skulle vara - och kanske följer "instruktionerna" om hur man får vänner lite väl ivrigt. Ofta är människor från andra kulturer också mycket mer öppna, sociala och nästan framfusiga än vad vi torra och inskränkta finländare i allmänhet är. Tänk hur du själv skulle reagera om du gång på gång försökte blir vän med någon men bara får artiga, nekande svar tillbaka. Den vanliga finländaren skulle nog ha gett upp för länge sedan och undrat om det var något fel på henne själv... Hon verkar ju så väldigt gärna vilja bli din vän och gör säkert så gott hon kan.

( *) Det är rätt vanligt att en person som kommer "utifrån" (från en annan skola eller ett annat land) försöker passa i i det nya samhället genom att försöka apa efter den tuffaste rollen, det mest attraktiva i den kulturen, skaffa sig de bästa statussymbolerna (tex telefonmodellen) och överlag synnas och höras mycket. På det här viset försöker de ofta hitta en plats åt sig i gruppen - men just för oss finländare kan det här bli "too much", som om de skulle försöka för mycket och det kan stryka oss mothårs.)

Men samtidigt kan vi förstå din olust att bli vän med henne. Hon är inte din typ och din tid (och ditt eget sociala behov) är fylld av andra. Och det måste ju också få vara okej. Man kan inte passa ihop med alla, ibland funkar bara inte personkemin. Vi funkar helt enkelt inte ihop med varendaste människa vi möter och vi kan absolut inte bli kompis med varendaste människa. Ibland är det ensidigt, så att det bara är den ena i ett kompispar som inte riktigt kan med den andra. Då blir det som nu, när hennes "tjat" gör dig obehaglig till mods. Men du har ändå rätt till dina egna känslor, du har rätt att välja om du vill bli kompis med henne eller inte. Du ska inte behöva be om ursäkt för att du inte gillar just henne. Vänskap är ju ofta också något som baserar sig på att det "klickar" mellan två personer (inte romantiskt utan mer personkemi) plus något man förtjänar med tiden. Precis som du skriver så har du fyllt din tid med de människor och de saker du själv VALT att umgås med och göra - och det har du rätt till. Men redan från dagis tutas det i oss att man ska vara kompis med alla och inte vara dum mot någon. Som om vi skulle vara TVUNGNA att bli bästis med alla. Men dagistanterna menar nog säkert mera att vi inte ska frysa ut någon, retas med någon, mobba eller ens bli arga när vi måste dela med oss av spadarna i sandlådan.

Vår åsikt är alltså att nä, man ska inte behöva vara kompis med alla, men att man inte behöver vara elak för det. Det är vackert av dig att ändå tänka på hennes känslor - för det finns säkert folk som i den här situationen skulle ha gett dig rådet att skita i hennes känslor och göra som du själv mår bäst. Ibland verkar det som en lätt utväg - ifall det egna samvetet kan leva med det, alltså. Vi förstår att du inte vill såra henne. Jo, det kanske blir den sista utvägen ifall hon inte fattar dina artiga och svala hinttar snart. Men att ta hänsyn till andra är också en viktig del av den sociala intelligensen. Vi kan inte alla vara egoistiska bitchar heller. Kanske du kan hitta en gyllene medelväg? Typ att dra små vita lögner om att du är upptagen istället för att undvika hela ämnet när hon ber om att få hänga med dig. Att inte få något svar alls kan ibland vara mer smärtsamt än att veta att man fått sig en vit lögn serverad. Efter några gånger ger hon troligen upp - fortfarande sårad, men då öppnar hon istället upp för andra möjliga vänner. Vi tror inte att det skulle hjälpa att träffas med henne en gång eller två, för då skulle du bara hålla liv i hennes hopp. Ett annat tips kunde också vara att du presenterar henne för lite av dina bekanta och kompisar. Vem vet, kanske hon klickar med någon annan och du var den som förde dem ihop? Du kan också tipsa henne om ställen eller happenings som hon kan fara till (ungdomsgården, sommardansen, andra danslektioner osv) där hon kan träffa fler människor. Styr henne vidare och försök låta det hela rinna ut i sanden.

Som sagt, det finns inte något genomsnällt sätt att dissa någon på. Ibland måste det bara ta lite sjukt för den ena och vara lite obehagligt för den andra. Hoppas ändå att du/ni klarar er igenom det här någorlunda smärtfritt och att hon hittar många andra goda kompisar!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena